sofiahej

Hittade ett inlägg i utkasten, det här skrev jag i början av hösten... Varning för känsligt inlägg haha.

01sept
Augusti kan ha varit den mest händelserika månaden i mitt liv hittills.
När jag tänker tillbaka på den sista sommarmånaden tänker jag enbart KAOS. Mitt liv blev totalt upp och ner, det var som om någon skakade om mig och satte ner mig igen men bitarna föll inte på plats igen, dom passade helt enkelt inte in.

En stor del av detta som jag hittills inte har kommenterat överhuvudtaget i bloggen är ju uppbrottet med Jocke. Det var en chock för alla, kanske inte för mig. Chocken lade sig, jag gick vidare in i mitt nya liv. Jag grät 2 gånger över spilld mjölk. Jag gick vidare som om ingenting hade hänt. Det är så jag funkar. Bästa sättet att komma över är att glömma enligt mig. Sorg gick över i ilska. En ilska som fortfarande finns där, förbannad över svek och feghet. Från att ha levt i tron om att allt var bra, till att bli överkörd. Men ganska fort insåg jag att jag inte längtade tillbaka till mitt gamla liv överhuvudtaget. Mitt nya liv, mina nya underbara vänner, mitt EGET liv. Jag gör precis vad jag vill. Och det är fantastiskt skönt och underbart. Jag har en fin lägenhet, jag trivs i skolan, lever studentliv, skaffar mig en högskoleutbildning, satsar på min karriär, lever nu och här. Du gör mig inte arg längre, varför slösa energi på något som varit men aldrig kommer att komma åter. Hejdå , bye bye gamla livet. Hej fantastiska framtid!



Jag kände bara att jag ville dela med mig av hur jag kände då.
NU är allt bara helt fantastiskt! UNDERBART. Jajameeeensan.
Nu har jag varit ute och sprungit förresten. Nu ska källaren besökas för hämtning av tvätt.
Sen dusch och mera matteplugg. Jag trivs.